Inte bara allvar
När jag läser andras bloggar så har jag märkt att jag inte skriver som de flesta andra. Min blogg handlar inte om mina dagsaktiviteter eller en flyktig tanke. Det här är lite av min dagbok där jag skriver ner det jag bär inom mig. Hittills har det varit med en väldigt seriös ton, men så har jag också gått igenom en period där jag med plåster på mitt hjärta försökt gå vidare efter ett svek.
Men idag har jag lust för att skriva om något helt annat. Nämligen sex. Kanske inte ovanligt som sådant precis, men ändå är det ett ämne som både berör och framförallt upprör. Läste en insändare i en av våra stora dagstidningar där en kvinna ansåg att unga tjejer i korta kjolar och röda skor (jo, det är sant, hon ansåg att just röda skor var särskilt provocerande) bara hade sig själva att skylla ifall de blev våldtagna.
Min undran är varför den kvinnliga sexualiteten känns så hotfull och provocerande för så många. Varför kan inte en tjej säga att hon är kåt utan att omgivningen ska hyscha, höja på ögonbrynen, chockas och bli förfärade? Så som jag ser det är sex bland det naturligaste som finns i vår värld. Jag anser det vara lika elementärt som mat och sömn.
Och framförallt så anser jag att det är den enskilda individens förbannade rättighet att få klä sig som hon vill utan att bli antastad. Och ja, även röda skor ingår i det. Sen om det är smakfullt, det är en helt annan diskussion. Stil har inget med antalet lager att göra.
***
Men idag har jag lust för att skriva om något helt annat. Nämligen sex. Kanske inte ovanligt som sådant precis, men ändå är det ett ämne som både berör och framförallt upprör. Läste en insändare i en av våra stora dagstidningar där en kvinna ansåg att unga tjejer i korta kjolar och röda skor (jo, det är sant, hon ansåg att just röda skor var särskilt provocerande) bara hade sig själva att skylla ifall de blev våldtagna.
Min undran är varför den kvinnliga sexualiteten känns så hotfull och provocerande för så många. Varför kan inte en tjej säga att hon är kåt utan att omgivningen ska hyscha, höja på ögonbrynen, chockas och bli förfärade? Så som jag ser det är sex bland det naturligaste som finns i vår värld. Jag anser det vara lika elementärt som mat och sömn.
Och framförallt så anser jag att det är den enskilda individens förbannade rättighet att få klä sig som hon vill utan att bli antastad. Och ja, även röda skor ingår i det. Sen om det är smakfullt, det är en helt annan diskussion. Stil har inget med antalet lager att göra.
***
En resa genom tiden
Sitter på ett tåg någonstans i Sverige och är på väg hem. Jag är både gammal och ung. Min resa såhär långt har varken varit enkel eller bekväm samtidigt har jag det bra. Men jag bär på djupa sår. Sår som lätt kan börja blöda igen. Och jag tror det är på grund av dem som jag så lätt känner mig övergiven. Oälskad och oduglig. Det ligger som ett svart litet frö långt inne i mig. Nere i magen. Och då och då växer det. Blir en stor taggig svart boll i mitt inre som äter på mina tankar. Den får näring av min osäkerhet och jag tappar tron på mig själv.
Jag är dotter till en alkoholist. Min brors moder är gravt missbrukande. Och hon hatar mig. MIn far har bett mig om faderskapstest och min mor var utbränd. Min andra bror flyttade hemifrån och jag blev ensam kvar. Jag såg på nära håll hur min hjälte, min idol -min älskade far, föll till marken och tappade sin glans. Han blev mänsklig. Jag fick se honom bitter och sårbar. Men framförallt fick jag se honom halsa sprit. Han svettades sorg på något vis. Jag kunde se ångesten i hans ögon. Doften av hans panik fyllde mina lungor under en lång tid.
Och det där testet. Jag sa nej. Jag vägrade göra ett faderskapstest. Än idag känns det, jag har ett ärr i mitt hjärta efter den kvällen. Dina ord ekar fortfarande i mitt huvud. Jag var 16 år och du drog bort mattan under mina fötter. Du fick mig att tappa all luft och det tog lång tid för mig att börja andas igen. Den natten grät jag mig till sömns, liggandes i fosterställning på farfars matta i min lilla etta. Det enda vapen jag hade, det var att säga nej. Mitt enda sätt att vägra galenskapen som kröp allt närmare mina tankar.
Men jag styr mitt egna öde. Jag väljer själv att inte bli ett offer. Jag går rak i ryggen och jag försöker att svälja den där klumpen så ofta jag kan. Jag har bra dagar och jag har dåliga. Jag försöker vara stark.
Jag älskar min pappa. Jag förstår honom inte, jag kan inte begripa hans val alltid. Ibland tycker jag inte ens om honom. Men jag älskar honom djupt. Det kommer jag alltid att göra. En dag kommer jag även ha förlåtit honom. Ärret kommer bli mindre, blekna med tiden. Idag är en bra dag.
***
Jag är dotter till en alkoholist. Min brors moder är gravt missbrukande. Och hon hatar mig. MIn far har bett mig om faderskapstest och min mor var utbränd. Min andra bror flyttade hemifrån och jag blev ensam kvar. Jag såg på nära håll hur min hjälte, min idol -min älskade far, föll till marken och tappade sin glans. Han blev mänsklig. Jag fick se honom bitter och sårbar. Men framförallt fick jag se honom halsa sprit. Han svettades sorg på något vis. Jag kunde se ångesten i hans ögon. Doften av hans panik fyllde mina lungor under en lång tid.
Och det där testet. Jag sa nej. Jag vägrade göra ett faderskapstest. Än idag känns det, jag har ett ärr i mitt hjärta efter den kvällen. Dina ord ekar fortfarande i mitt huvud. Jag var 16 år och du drog bort mattan under mina fötter. Du fick mig att tappa all luft och det tog lång tid för mig att börja andas igen. Den natten grät jag mig till sömns, liggandes i fosterställning på farfars matta i min lilla etta. Det enda vapen jag hade, det var att säga nej. Mitt enda sätt att vägra galenskapen som kröp allt närmare mina tankar.
Men jag styr mitt egna öde. Jag väljer själv att inte bli ett offer. Jag går rak i ryggen och jag försöker att svälja den där klumpen så ofta jag kan. Jag har bra dagar och jag har dåliga. Jag försöker vara stark.
Jag älskar min pappa. Jag förstår honom inte, jag kan inte begripa hans val alltid. Ibland tycker jag inte ens om honom. Men jag älskar honom djupt. Det kommer jag alltid att göra. En dag kommer jag även ha förlåtit honom. Ärret kommer bli mindre, blekna med tiden. Idag är en bra dag.
***
Det verkar inte sluta
Du fortsätter stressa mig. Har dig på msn nu. Du pratar känslor. Du pratar om hur mycket du tycker om mig. Hur gärna du vill att det ska bli vi. Att du känner dig dum.
Du är allt annat än dum. Däremot börjar du bli påfrestande.
Jag har inget nytt att säga. Ingenting har förändrats. Och ingenting kommer att förändras. Det känns så hårt att behöva säga det, men du verkar leva i en dröm om en framtid som inte finns. Jag blir inte ens smickrad längre, tvärtom mår jag dåligt över att du tvingar mig till en situation där jag måste bli kall mot dig. Du verkar inte vilja förstå mig. Du säger att du klarar av att bara vara vän, att du är tacksam för att du åtminstone får den, min vänskap.
Men sen pratar vi och så hamnar vi i samma hjulspår. Samma ord som studsar fram och tillbaka. Samma meningar som allt mer saknar innehåll, de blir bara tommare och tommare. Jag känner att jag dragit upp min mur, jag håller dig på avstånd. Det är inte som jag vill göra dig illa, men just nu känner jag bara att om jag ger dig minsta incitament så blir du helt till dig. Det blir så sentimentalt och kladdigt på något vis.
Jag drunknar i dina ord, dina känslor. Jag får ingen luft för du kramar mig så hårt. Släpp mig. Låt mig gå. Snälla...
***
Du är allt annat än dum. Däremot börjar du bli påfrestande.
Jag har inget nytt att säga. Ingenting har förändrats. Och ingenting kommer att förändras. Det känns så hårt att behöva säga det, men du verkar leva i en dröm om en framtid som inte finns. Jag blir inte ens smickrad längre, tvärtom mår jag dåligt över att du tvingar mig till en situation där jag måste bli kall mot dig. Du verkar inte vilja förstå mig. Du säger att du klarar av att bara vara vän, att du är tacksam för att du åtminstone får den, min vänskap.
Men sen pratar vi och så hamnar vi i samma hjulspår. Samma ord som studsar fram och tillbaka. Samma meningar som allt mer saknar innehåll, de blir bara tommare och tommare. Jag känner att jag dragit upp min mur, jag håller dig på avstånd. Det är inte som jag vill göra dig illa, men just nu känner jag bara att om jag ger dig minsta incitament så blir du helt till dig. Det blir så sentimentalt och kladdigt på något vis.
Jag drunknar i dina ord, dina känslor. Jag får ingen luft för du kramar mig så hårt. Släpp mig. Låt mig gå. Snälla...
***
Du kväver mig
Det känns faktiskt så. Du har fått panik, jag förstår det. Jag förstår dig bättre än vad du tror. Men det du inte verkar förstå är att ju hårdare du kramar desto mer vill jag fly. Jag besvarar inte dina känslor. Inte min mening att såra dig, det sista jag vill är att göra dig ledsen. Jag gillar dig, jag respekterar dig framförallt. Men jag älskar dig inte. Jag är inte kär i dig. Förlåt.
Men du gör det inte lätt för mig. Du smsar mig om nätterna, du vill prata med mig. Du vill hälsa på mig. Du vill att vi ska ses. Men jag säger nej. Tror att det är det bästa. Bara att du sprang på mig den där natten satte igång en flod av känslor som jag varken kan hantera eller besvara. Jag har sagt till dig att du ska backa, men du gör det inte. Tvärtom. Jag känner din panik.
Du tvingar mig att bli elak. Du verkar inte förstå trots att jag varit väldigt tydlig. Jag har sagt att jag inte kan besvara, att jag bara kan ge vänskap. Så snälla sluta tjata. Det enda det leder till är att jag kommer bli trängd in i ett hörn och sen slå bakut. Det har hänt förut och det är ingen skillnad med denna gång. Så jag ber dig att ta ett djupt andetag och tre steg bakåt. För såväl din egen som för min skull. Du behöver distans till mig. Jag är varken perfekt eller underbar. Jag är mänsklig.
Jag är jag.
***
Men du gör det inte lätt för mig. Du smsar mig om nätterna, du vill prata med mig. Du vill hälsa på mig. Du vill att vi ska ses. Men jag säger nej. Tror att det är det bästa. Bara att du sprang på mig den där natten satte igång en flod av känslor som jag varken kan hantera eller besvara. Jag har sagt till dig att du ska backa, men du gör det inte. Tvärtom. Jag känner din panik.
Du tvingar mig att bli elak. Du verkar inte förstå trots att jag varit väldigt tydlig. Jag har sagt att jag inte kan besvara, att jag bara kan ge vänskap. Så snälla sluta tjata. Det enda det leder till är att jag kommer bli trängd in i ett hörn och sen slå bakut. Det har hänt förut och det är ingen skillnad med denna gång. Så jag ber dig att ta ett djupt andetag och tre steg bakåt. För såväl din egen som för min skull. Du behöver distans till mig. Jag är varken perfekt eller underbar. Jag är mänsklig.
Jag är jag.
***
"Jag ska spela fotboll"
Det var vad han sa till mig: ”Jag ska spela fotboll imorgon”. Det var han som tog initiativet, han som var den aggressiva, han som uppvaktade. Han fick kämpa för att få mig. Han som kysste mig. Förvisso jag som frågade om han skulle med hem. Men nej, han skulle spela fotboll imorgon. Que? Matchen var tydligen inte så pass viktig att han inte kunde stå full på nattklubben till klockan halv fem. Svensexa. Jag frågade honom om det var hans svensexa. Då skrattade han och sa nej, nej, nej. Och utifrån det så tolkade jag det som att han var singel. Eftersom han skrattade på det viset som han gjorde och samtidigt raggade så hårt på mig.
Fotboll my ass. Kollade upp dig. Du är inte singel. Du är en jäkla sambo! Fattar inte att man kan vara så oförsiktig att hångla upp mig mitt bland nattfolket, det finns ögon överallt. Speciellt om man är sambo. Men jag kan förstå fotbollsfrasen lite bättre nu. Var kanske inte riktigt läge för honom att säga ”eeeh, hoppsan, vet du vad, en kul grej… jag har tjej…” Men ”Jag ska spela fotboll”?? Sicken tomte. Men en väldigt snygg tomte måste jag säga.
Pratade även med L igår. Trevligt, han är kravlös och det gillar jag. R å andra sidan är suktande. Och M är inget alls. M är den som gått ur min värld. Han som såg mig i ögonen och log så varmt. Han som fick världen att stanna upp. M var den som fick mig att känna mig så speciell. Det är M jag är arg på.
L är ett tidsfördriv. En kul grej. Och det är ömsesidigt. R vet jag inte vad jag ska göra med. Han säger att han vill spendera sitt liv med mig. Nu hoppas jag verkligen han menar det på ett metamorfosiskt sätt för att säga något sådant efter fem dejter är lite väl magstarkt. Det är inte ens romantiskt. Och det är definitivt inte roligt.
***
Fotboll my ass. Kollade upp dig. Du är inte singel. Du är en jäkla sambo! Fattar inte att man kan vara så oförsiktig att hångla upp mig mitt bland nattfolket, det finns ögon överallt. Speciellt om man är sambo. Men jag kan förstå fotbollsfrasen lite bättre nu. Var kanske inte riktigt läge för honom att säga ”eeeh, hoppsan, vet du vad, en kul grej… jag har tjej…” Men ”Jag ska spela fotboll”?? Sicken tomte. Men en väldigt snygg tomte måste jag säga.
Pratade även med L igår. Trevligt, han är kravlös och det gillar jag. R å andra sidan är suktande. Och M är inget alls. M är den som gått ur min värld. Han som såg mig i ögonen och log så varmt. Han som fick världen att stanna upp. M var den som fick mig att känna mig så speciell. Det är M jag är arg på.
L är ett tidsfördriv. En kul grej. Och det är ömsesidigt. R vet jag inte vad jag ska göra med. Han säger att han vill spendera sitt liv med mig. Nu hoppas jag verkligen han menar det på ett metamorfosiskt sätt för att säga något sådant efter fem dejter är lite väl magstarkt. Det är inte ens romantiskt. Och det är definitivt inte roligt.
***
Dagen efter dagen efter
Jag sprang på dig. Du såg bra ut. Jag såg väldigt bra ut. Tack och lov.
Men jag kunde inte låta bli. Jag frågade dig om du hade kvar mitt nummer. Du sa ja. Och jag sa att du gärna fick ringa mig. Du sa ok. Men du ringde aldrig. Och vet du vad. Det är helt okej. Det känns nästan bättre nu. Det känns som om jag kan släppa allt och gå vidare. Du har hängt kvar sålänge i min värld nu, kan inte riktigt förstå varför dock. Men tror att det är för att slutet blev så abrupt. Det blev så fel alltsammans bara. Men nu andas jag som vanligt igen. Kan ta djupa andetag utan att det spänner i bröstet.
Utgång i lördags, sjukt kul som vanligt. Det är galet underskattat att vara nykter på krogen. Som man kan skratta åt folk. Sicka tomtar det finns där ute. Men den där killen som fick mitt nummer, mycket snygg var han. Men enligt eniro är han även sambo. Allt sånt går fetbort. Jag är inte bruden som ger sig in ett triangeldrama. Det är aldrig värt det enligt min erfarenhet.
Men han var riktigt snygg. Credits till mig. Å andra sidan är jag knappast ful heller.
Man ska inte ta det man kan få, man ska ta det man vill ha. Punkt slut.
Jag är inte perfekt, men vacker ändå. Min nya filosofi. Perfekt är inget måste. Jag duger som jag är helt enkelt.
Och det gör du också.
----
Men jag kunde inte låta bli. Jag frågade dig om du hade kvar mitt nummer. Du sa ja. Och jag sa att du gärna fick ringa mig. Du sa ok. Men du ringde aldrig. Och vet du vad. Det är helt okej. Det känns nästan bättre nu. Det känns som om jag kan släppa allt och gå vidare. Du har hängt kvar sålänge i min värld nu, kan inte riktigt förstå varför dock. Men tror att det är för att slutet blev så abrupt. Det blev så fel alltsammans bara. Men nu andas jag som vanligt igen. Kan ta djupa andetag utan att det spänner i bröstet.
Utgång i lördags, sjukt kul som vanligt. Det är galet underskattat att vara nykter på krogen. Som man kan skratta åt folk. Sicka tomtar det finns där ute. Men den där killen som fick mitt nummer, mycket snygg var han. Men enligt eniro är han även sambo. Allt sånt går fetbort. Jag är inte bruden som ger sig in ett triangeldrama. Det är aldrig värt det enligt min erfarenhet.
Men han var riktigt snygg. Credits till mig. Å andra sidan är jag knappast ful heller.
Man ska inte ta det man kan få, man ska ta det man vill ha. Punkt slut.
Jag är inte perfekt, men vacker ändå. Min nya filosofi. Perfekt är inget måste. Jag duger som jag är helt enkelt.
Och det gör du också.
----
