congeniality

Jag vaknade upp imorse och gillade mig själv.
Mitt hår var rufsigt, sminket från gårdagens fest var utsmetat, ögonen trötta. Men jag log.
Jag tittade på mig själv i spegeln och log. Tyckte om det jag såg.
Fan vad snygg jag är ändå. Det var vad jag tänkte. Och så log jag.

Jag har kommit en bit på vägen. Jag har fortfarande inte sprungit på dig än. Kanske jag aldrig kommer göra det. Men det hade förvånat mig. Antagligen blir det när jag minst anar det. Men som det känns idag, så skulle jag klara av det.
Hyfsat i alla fall. Och det är mycket bättre än inte alls.

Jag är ingen vissen viol. Jag är beundransvärd. Jag är vacker. Och jag överlever alltid. Även dig. Jag lever. Jag älskar. Jag kan känna blodet i mina ådror.

Sjukt snygga ben har jag i alla fall. Så det så.
Du kommer sakna att ha dom lindade runt dig.

Too bad. Jag gillade att ha dem runt dig. Men det finns fler. Du är långt ifrån den ende där ute.

***