congeniality

Du ringde mig inatt.
Jag tror inte du vet att jag vet.
Eller så vet du men du tror att jag inte kan motstå dig.

Det kan jag.

Balsam för min själv att få säga nej. Mitt ego hoppar glädjeskutt idag. Jag vet inte vad du håller på med just nu. Förstår inte riktigt hur du tänker om jag ska vara ärlig. Har hon dissat dig? Var det därför du kom att tänka på mig? Du ville hem till mig och sova. Du ville hålla om mig.

Jag är inte din att hålla om längre.

Jag tror inte du har förstått min styrka. Du har felbedömt mig grovt. Det är vad jag tror. Jag var ärlig mot dig och sa att jag tyckte om dig. Och nu tror du att du har mig lindad runt dig. Så fel du har. Försöker du äta kakan och samtidigt ha den kvar? Men jag gör det enkelt för dig. Jag går. Jag har lämnat dig. Jag har tagit tillbaka mitt hjärta.

Det är inte ditt längre.

Men jag vaknade imorse och för en gång skull vaknade jag inte arg. Detta glödande raseri som fått mig att överleva dagarna är lite som bortblåst. Det betyder inte att jag förlåtit dig. Det betyder inte att jag inte är sårad. För det är jag. Och jag är arg. Men jag är inte rasande. Jag vaknade helt enkelt med ett lugn inombords. Ett lugn jag inte känt på länge. Jag spottar inte på dig idag. Jag tycker nästan lite synd om dig. Men jag erkänner att det fascinerar mig hur grovt du underskattar mig. Du har inte fattat. Du har inte sett. Min styrka. Jag är stark.

Starkare än du.

***