Ambivalent
Jag orkar inte riktigt ta tag i något nu.
Jag har en uppgift och den börjar kännas klar nu. Eller åtminstone nära. Nästan.
Men sen då? Vad ska jag göra efter det?
Skulle behöva semester, vila ut ordentligt. Finna kraft. Nya tag. Kännas att luften kommer ner i lungorna igen. Frid.
Men just nu går jag på sparlåga. Väntar på att allt ska komma igång igen. Men det gör mig vemodig, för det betyder att jag går och väntar på att sommaren ska ta slut. Och det vill jag verkligen inte. Jag älskar sommaren. Solen, ljuset, värmen. Även regnet gör mig glad. Ett mjukt, tungt och varmt sommarregn. Den påträngande doften av blöt asfalt. Tung och nästan vibrerande i näsan. Allt det gröna. Det är så underbart.
Alla borde då och då gå barfota i ett sommarregn och känna hur livet pulserar genom kroppen. Känna hur man är en del av något stort. Något fantastiskt.
Jag vill vara kvar i denna tid för alltid. Samtidigt vill jag att den ska ta slut så fort som möjligt.
Det är ett tveeggat svärd jag har i mina händer.
Suck.
***
Jag har en uppgift och den börjar kännas klar nu. Eller åtminstone nära. Nästan.
Men sen då? Vad ska jag göra efter det?
Skulle behöva semester, vila ut ordentligt. Finna kraft. Nya tag. Kännas att luften kommer ner i lungorna igen. Frid.
Men just nu går jag på sparlåga. Väntar på att allt ska komma igång igen. Men det gör mig vemodig, för det betyder att jag går och väntar på att sommaren ska ta slut. Och det vill jag verkligen inte. Jag älskar sommaren. Solen, ljuset, värmen. Även regnet gör mig glad. Ett mjukt, tungt och varmt sommarregn. Den påträngande doften av blöt asfalt. Tung och nästan vibrerande i näsan. Allt det gröna. Det är så underbart.
Alla borde då och då gå barfota i ett sommarregn och känna hur livet pulserar genom kroppen. Känna hur man är en del av något stort. Något fantastiskt.
Jag vill vara kvar i denna tid för alltid. Samtidigt vill jag att den ska ta slut så fort som möjligt.
Det är ett tveeggat svärd jag har i mina händer.
Suck.
***
Kommentarer
Trackback
