congeniality

“Jag går runt och sjunger i regnet så trevligt hade jag. Det är riktigt trevligt att lära känna dig. Sov gott, kram kram!”

Det känns bra. Jag går runt och ler fånigt igen. Det var flera månader sen sist. Som jag kände såhär. Som någon fick mig att känna såhär.

Glad. Jag är så väldigt glad. Och jag längtar tills jag får se dig igen. Jag är nyfiken på dig. Så väldigt nyfiken. Jag vill andas in din doft, jag vill känna hur du luktar. Jag vill kyssa dig och få veta hur du smakar. Jag vill sova bredvid dig och känna hur du andas. Hur din hand känns mot min kropp, min hud. Jag vill kura ihop hos dig och känna hur du håller om mig. Jag vill veta hur du ser ut naken och jag vill älska med dig. Jag vill lära känna dig också. Allt det där som gör att just du är du vill jag veta. Nyfiken, jag är så nyfiken. På dig.

Och du vill lära känna mig, du är trygg och lugn. Du är säker. Ingen hets, inga tvåhundra procent i maxfart, inget luftslott fullt av tomma löften. Du går och sjunger i regnet för att du är glad över att ha träffat mig. Det får mig att le. Jag sitter vid mitt skrivbord, regnet öser ner och jag har massor att göra.

Men jag mest bara sitter här.

Och ler.

***