Att veta när det är dags att gå
Det är en konst i sig. Att känna att det är dags. Att det inte spelar någon roll hur mkt man vill att det ska fungera, det ligger inte längre i ens makt. Det är allt annat än lätt. Jag har själv fastnat i saker jag borde lämnat sedan länge bara för att man inte inser, inte förstår. Inte vill förstå. Jag menar inte att man ska ge upp direkt heller, men det går en gräns nånstans och den är tunn. Men har du väl passerat den så är du inte i ett grålandskap, nej nej. Du är långt ute på djupt vatten.
Och det är dags för dig att gå nu. Att släppa mig helt och gå vidare. Jag förstår att du inte vill, men för din egen skull är det ändå det bästa för dig. För jag besvarar inte. Jag har tänkt efter, känt efter och försökt. Men nej. Och det går inte att tvinga fram. Du hade helt rätt igår K, det ska vara klick direkt från båda. Och i detta fall är det bara från ett håll. Tyvärr.
Ibland är livet lite väl bra ironiskt. Helt underbar tragikomik i det hela.
Men men, det gäller oss alla antar jag.
Eller?
***
Och det är dags för dig att gå nu. Att släppa mig helt och gå vidare. Jag förstår att du inte vill, men för din egen skull är det ändå det bästa för dig. För jag besvarar inte. Jag har tänkt efter, känt efter och försökt. Men nej. Och det går inte att tvinga fram. Du hade helt rätt igår K, det ska vara klick direkt från båda. Och i detta fall är det bara från ett håll. Tyvärr.
Ibland är livet lite väl bra ironiskt. Helt underbar tragikomik i det hela.
Men men, det gäller oss alla antar jag.
Eller?
***
Kommentarer
Trackback
