Fan också
Jag är trött och stressad just nu. Hinner inte med någonting känns det som. Massor att fixa och göra. Vill bara dra täcket över huvudet och skita i allt. Men det går ju inte. Är bara så efter! Och mest lidande blir vännerna, hinner inte med!!
M ringde mig förra fredagen. Från Barcelona. Han har inte ringt mig sen min födelsedag i mars. WTF. Vad ville han eg? En sak om han vart pissfull och i mina kvarter. Det är ett vanligt bootycall. Men sentimentalfull i Barcelona?? Fattar inget.
Men helt plötsligt är han tillbaka i min värld igen. Hatar honom för det. Tänker på honom. Drömmer om honom. Kommer helt plötsligt ihåg känslan av hans hand på min kropp. Hans doft, hans mjuka skägg. Hans leende. Och hans underbara ögon. Fan ta honom. Fan ta dig!
Vill få ut dig ur mitt huvud igen. Så förälskad jag var i dig. Helt galet. hur blev jag det egentligen? Du är ganska feg, har vargtänder och så är du tanig. Faktiskt. Du är tanig, inte alls min typ. Brunhårig och skägg, vad hände där? Jag som alltid dras till blonda vikingar och helt plötsligt ville jag vakna upp bredvid dig varje morgon. Med din hand på min höft. Din andning i min nacke. Dina ögon vilande på mig. Bara mig och ingen annan. Där har vi det. Du fick mig att känna mig speciell. Som om jag var den ende i världen. Du fick mig att känna mig åtrådd och beundrad.
Fan också.
***
M ringde mig förra fredagen. Från Barcelona. Han har inte ringt mig sen min födelsedag i mars. WTF. Vad ville han eg? En sak om han vart pissfull och i mina kvarter. Det är ett vanligt bootycall. Men sentimentalfull i Barcelona?? Fattar inget.
Men helt plötsligt är han tillbaka i min värld igen. Hatar honom för det. Tänker på honom. Drömmer om honom. Kommer helt plötsligt ihåg känslan av hans hand på min kropp. Hans doft, hans mjuka skägg. Hans leende. Och hans underbara ögon. Fan ta honom. Fan ta dig!
Vill få ut dig ur mitt huvud igen. Så förälskad jag var i dig. Helt galet. hur blev jag det egentligen? Du är ganska feg, har vargtänder och så är du tanig. Faktiskt. Du är tanig, inte alls min typ. Brunhårig och skägg, vad hände där? Jag som alltid dras till blonda vikingar och helt plötsligt ville jag vakna upp bredvid dig varje morgon. Med din hand på min höft. Din andning i min nacke. Dina ögon vilande på mig. Bara mig och ingen annan. Där har vi det. Du fick mig att känna mig speciell. Som om jag var den ende i världen. Du fick mig att känna mig åtrådd och beundrad.
Fan också.
***
Att veta när det är dags att gå
Det är en konst i sig. Att känna att det är dags. Att det inte spelar någon roll hur mkt man vill att det ska fungera, det ligger inte längre i ens makt. Det är allt annat än lätt. Jag har själv fastnat i saker jag borde lämnat sedan länge bara för att man inte inser, inte förstår. Inte vill förstå. Jag menar inte att man ska ge upp direkt heller, men det går en gräns nånstans och den är tunn. Men har du väl passerat den så är du inte i ett grålandskap, nej nej. Du är långt ute på djupt vatten.
Och det är dags för dig att gå nu. Att släppa mig helt och gå vidare. Jag förstår att du inte vill, men för din egen skull är det ändå det bästa för dig. För jag besvarar inte. Jag har tänkt efter, känt efter och försökt. Men nej. Och det går inte att tvinga fram. Du hade helt rätt igår K, det ska vara klick direkt från båda. Och i detta fall är det bara från ett håll. Tyvärr.
Ibland är livet lite väl bra ironiskt. Helt underbar tragikomik i det hela.
Men men, det gäller oss alla antar jag.
Eller?
***
Och det är dags för dig att gå nu. Att släppa mig helt och gå vidare. Jag förstår att du inte vill, men för din egen skull är det ändå det bästa för dig. För jag besvarar inte. Jag har tänkt efter, känt efter och försökt. Men nej. Och det går inte att tvinga fram. Du hade helt rätt igår K, det ska vara klick direkt från båda. Och i detta fall är det bara från ett håll. Tyvärr.
Ibland är livet lite väl bra ironiskt. Helt underbar tragikomik i det hela.
Men men, det gäller oss alla antar jag.
Eller?
***
