Nu vet du
Jag var i mitt esse. Jag var vacker, stolt och glad. Jag ägde stället, hade kontroll. Jag var åtrådd och eftertraktad. Du var där. Du såg mig. Vi hälsade. Jag log mot dig. Du såg mig bli uppvaktad, du såg mig flörta. Du såg att jag inte var din längre. Du såg att jag gått vidare. Utan dig. Du är inte längre en del av mitt liv. Och nu fick du se det.
Ändå kan jag inte låta bli att fundera. Hade det slutat annorlunda om jag låtit dig sova hos mig den där natten? Hade du vänt tillbaka om jag inte börjat tvivla så snabbt? Jag undrar om det egentligen inte är så att det är jag som avslutat det hela och inte du. Jag var den som ställde krav, jag var den som sa nej, jag var den som markerade i helgen. Undrar vad du tänker. Medger att jag vill att du ska sakna mig. Åtminstone lite. För jag saknar faktiskt dig. Lite.
Försöker gå vidare, har gått vidare. Träffar andra nu. Men du är ändå kvar i mitt huvud. Även om jag skakat av dig så finns du fortfarande i min tanke. Du dyker upp lite då o då. Särskilt på natten när jag är ensam. Ensam, varm och utan dig vid min sida. Ingen arm som håller om mig. Men jag mår bra. Jag känner mig vacker. Jag är vacker. Jag tror du saknar mig lite. Jag vet att du tycker om mig. Men jag skrämmer dig nog lite också. Jag tror inte du har självförtroende nog för att klara av mig. För jag kräver det. Annars går man under. Men jag skulle aldrig göra något. Det är sanningen. Jag kan mingla, skratta, prata, flörta. Men jag skulle aldrig vara otrogen. För mig är det allt eller inget som gäller.
Som singel kan jag svina rejält. Tro mig.
Som flickvän släpper jag bara fram det för dig. Ingen annan. Bara du. För då är du speciell för mig. Den jag tänker på. Den jag fantiserar om. Den jag vill ha. Nu är jag singel igen.
Se upp där ute?
***
Ändå kan jag inte låta bli att fundera. Hade det slutat annorlunda om jag låtit dig sova hos mig den där natten? Hade du vänt tillbaka om jag inte börjat tvivla så snabbt? Jag undrar om det egentligen inte är så att det är jag som avslutat det hela och inte du. Jag var den som ställde krav, jag var den som sa nej, jag var den som markerade i helgen. Undrar vad du tänker. Medger att jag vill att du ska sakna mig. Åtminstone lite. För jag saknar faktiskt dig. Lite.
Försöker gå vidare, har gått vidare. Träffar andra nu. Men du är ändå kvar i mitt huvud. Även om jag skakat av dig så finns du fortfarande i min tanke. Du dyker upp lite då o då. Särskilt på natten när jag är ensam. Ensam, varm och utan dig vid min sida. Ingen arm som håller om mig. Men jag mår bra. Jag känner mig vacker. Jag är vacker. Jag tror du saknar mig lite. Jag vet att du tycker om mig. Men jag skrämmer dig nog lite också. Jag tror inte du har självförtroende nog för att klara av mig. För jag kräver det. Annars går man under. Men jag skulle aldrig göra något. Det är sanningen. Jag kan mingla, skratta, prata, flörta. Men jag skulle aldrig vara otrogen. För mig är det allt eller inget som gäller.
Som singel kan jag svina rejält. Tro mig.
Som flickvän släpper jag bara fram det för dig. Ingen annan. Bara du. För då är du speciell för mig. Den jag tänker på. Den jag fantiserar om. Den jag vill ha. Nu är jag singel igen.
Se upp där ute?
***
Kommentarer
Trackback
