congeniality

Jag har gått sönder.
Nånting längst därinne är trasigt. Jag kan känna det. Den svarta taggiga bollen i mitt bröst är tillbaka.
Satt uppe i natt, kunde inte sova.

Jag får inte luft.
Kan inte andas djupa andetag. Det sitter något smärtsamt i vägen. Mitt hjärta bultar med vemod.
Jag  tittade på dig och såg hur du andades, men jag fick ingen ro.

Det gör ont.
Jag förstår ingenting. Jag är så djupt olycklig. Kan inte sluta gråta.
Ville åka hem mitt i natten, ville inte krypa ner bredvid dig. Vet inte varför.

Det skriker.
Det svarta inom mig vrålar. Jag hör ingenting för allt brus. Känner mig fångad.
Jag sitter fast i mig själv och jag skriker. Vrålar ut min frustration och olycka. Men inga ljud kommer ur min mun.

Jag är tyst.
Jag säger ingenting till dig. Jag vill straffa dig med min tystnad. Jag känner mig avvisad.

Vrålet inom mig är så argt, det skriker att jag är sönder -att någonting där inne är trasigt. Så länge som jag har kvävt det, tryckt undan det svarta, inte velat lyssna. Jag ville fortsätta må bra, jag ville fortsätta vara lycklig. Men skriket kväver mig. Det äter upp mig inifrån.

Jag kan inte sluta gråta.

***